Maskinrummet

De två 19 hk kraftiga dieselmaskinerna är av märket Lister och tillverkade i England. Maskinerna är sammankopplade med varsin likströmsgenerator. Den vänstra maskinen har funnits i maskinrummet ända sedan radiofyren byggdes 1937. Den högra såldes 1971 och transporterades till Utö i Åbolands skärgård där den påträffades 1999 och återköptes till Rödhamn av Åländska segelsällskapet (ÅSS).

Elkraften som producerades av dieselmaskinerna lagrades i ett stort antal batterier som var placerade i ackumulatorrummet. Generatorerna producerade 110 volts likström som sedan måste omvandlas beroende på användningsområde. Nautofonens omformare är placerad mellan dieselmaskinerna och omvandlade likströmmen från generatorerna och ackumulatorerna till 150 perioders växelström som krävdes för att nautofonen skulle fungera. Radiofyren krävde 50 perioders växelström och det var endast belysningen som drevs med 110 volts likström.

När radiofyren började sin verksamhet bestod ackumulatorerna av 60 öppna glasburkar som innehöll blyplattor och batterisyra, och var ihopkopplade med grova ledningar. Glasburkarna fyllde nästan helt upp ackumulatorrummet. Så småningom ersattes burkarna av modernare slutna bakelitbatterier som tog mindre utrymme. Vid klar väderlek laddade man batterierna ungefär var tredje dygn men när radiosändarna och nautofonen kördes kontinuerligt under ihållande dåligt väder fick en dieselmotor gå utan uppehåll. Nautofonen drog så mycket elström att generatorn nätt och jämnt producerade tillräckligt med elkraft.

Kontrolltavlorna

Från kontrolltavlorna i maskinrummet sköttes elströmproduktionen och elströmfördelningen. Kontrolltavlan är uppdelad sex kontrollfält.

Kontrollfält I och II övervakningsfält för nautofonen.

Kontrollfält III innehåller distributionsnätet för nautofon, radio, ventilatorer, utgående linje och maskinhusbelysning.

Från kontrollfält IV sköts de två dieselgeneratorerna. Härifrån kunde dieselmaskinerna startas eftersom generatorerna är konstruerade så att de också kan användas som startmotorer drivna med elström från ackumulatorerna. Man kunde även härifrån distribuera den producerade elströmmen antingen till ackumulatorerna eller till kontrollfält III för vidare distribution till önskat verksamhetsområde.

Från kontrollfält V och VI kontrolleras driften av ackumulatorerna. På kontrollfält V fick man information om ackumulatorernas tillstånd.

Kontrollfält VI innehåller den så kallade cellkopplaren där man kunde välja olika antal celler i batterierna som skulle vara anslutna till förbrukningen eller laddningen. Den övre cellkopplaren är manuell medan den nedre är automatisk. Den automatiska cellkopplaren – som var mycket avancerad för sin tid – såg till att elströmmen alltid höll rätt spänning i förhållande till förbrukningen. Den manuella cellkopplaren användes vid laddningen.