Sevärdheter och kulturlämningar

Rödhamn

Ytterskärgården är ett kulturlandskap som till stora delar är outforskat. På hälleberg, vid överspolade stränder och under tätvuxna snår finns spår efter människor som i århundranden sökt sig hit för att försörja sig genom jakt, fiske och sjöfart, eller för att makthavare sänt dem hit för att erövra och plundra.

Sjöfarten har lämnat många spår och överallt finns det kummel och rösen som ofta är mycket svåra att åldersbestämma. Sådana har rests ända sedan medeltiden och har i många fall rivits under krigstider för att byggas upp på nytt när det blivit fred. Vissa rösen har fungerat som fundament för större sjömärken i trä med spiror, kors, tunnor och olika båkkonstruktioner.

Vid Rödhamn finns en äldre byggnadslämning, rester av en sjökrog, ristningar som går tillbaka till åtminstone 1600-talet, rösen som kan vara förhistoriska, stora förtöjningsringar av järn, så kallade bergsringar, samt ett skeppsvrak på 17 meters djup intill Granö.

Närområdet

Vid Nyhamns numera uppgrundade hamnvik ligger en av Ålands finaste jungfrudanser, eller stenlabyrinter som de även kallas, omgiven av ett stort antal ristningar. Där finns även en kyrkogård av okänd ålder.

På grund av det strategiska läget har området nyttjats för militära syften under olika perioder. Under den svenska tiden användes Rödhamn som tillfällig flotthamn och under Stora ofreden 1713-1721, när Åland var ockuperat av den ryska krigsmakten, nyttjades framförallt Flaka hamn som förläggningsort för manskapet i den ryska flottan. År 1719 låg Peter den stores flotta samlad där med cirka 250 fartyg och skärbåtar och en besättning på ungefär 36 000 man som till en stor del var förlagd på land. Området är idag ett av de fornlämningstätaste på Åland med otaliga ryssugnar, husgrunder och andra svårtolkade lämningar.

Under första och andra världskriget anlades stora befästningsanläggningar på Herrön, Storklobb, Björkör, Nyhamn och Korsö som sedermera sprängts i luften och lämnat stora sår i bergen.