Historia kring Post och Tullhuset

Bakgrund

År 1636 grundade Drottning Kristina en postväg mellan Sverige och Finland. Från Grisslehamn i Väddö fördes posten med båt över till Storby i Eckerö. Över fasta Åland gick posten vidare genom Hammarland, Finström, Jomala och Saltvik till Bomarsund i Sund. Därifrån fortsatte vägen till lands och till sjöss via Vårdö, Kumlinge och Brändö till Gustavs socken på det finska fastlandet.

Efter 1808–1809 års krig, då Sverige förlorade hela Finland inklusive Åland till Kejsardömet Ryssland, kom Eckerö att utgöra det ryska rikets yttersta utpost mot väster i Östersjön. Den nya riksgränsen medförde ökad byråkrati vid transporter och postförsel och därför behövdes större utrymmen.

Det anspråkslösa, gamla postkontoret i Storby, som plötsligt låg vid Rysslands nya gräns mot väst, ansågs inte längre representativt och funktionellt. Det ersattes med en storslagen anläggning i empirestil som stod klar 1828 under Tsar Nikolai I:s regeringstid. Det var den första officiella byggnad som mötte resande från Ålands hav och utgjorde arbetsplats och bostad för de tjänstemän som skötte post- och tullärenden.

Byggnaden

År 1817 startade en diskussion angående behovet av en byggnad fungerande som gemensamt posthus och tullstation i Eckerö. Huset ritades av arkitekten Carl Ludvig Engel och räknas som ett av Engels viktigaste byggnadsverk. Arkitekt Carlo Bassi som också utförde grundplanen övervakade byggandet tillsammans med arkitekt Anton Wilhelm Arppe.

Huvudbyggnaden är avdelad på mitten med en skiljevägg och ursprungligen fanns ingen förbindelse mellan de två delarna. I den norra delens övervåning låg tullförvaltarens bostad bestående av sex rum och kök. På bottenvåningen inrymdes rum för postiljonen, tullkontor med tillhörande förrum samt rum för vaktmästare. I den södra delens bottenvåning fanns postmästarens bostad om fyra rum och kök samt postkontor.

På andra våningen låg arbetsrum för postskrivaren och postmästaren samt mot sjösidan fyra rum reserverade för resande. I flyglarna fanns avträden, stall, vagnslider, bagarstuga, förråd samt tullens våg- och packrum. För att göra det enkelt att köra in med häst och vagn på gårdsplanen stensattes den några år efter byggnaderna stod färdiga.

Historik

Under koleraepidemin hösten 1834 användes postens del av Post & Tullhuset som karantänsjukhus. Den ordinarie tjänsten som gränspostmästare var då vakant. Hösten 1848 bröt en ny epidemi av kolera ut och Eckerö Post & Tullhus fick åter utgöra sjukhus.
Efter Mariehamns grundande 1861 och en ångbåtslinje infördes mellan Åbo – Mariehamn – Stockholm 1866 minskade verksamheten vid Post & Tullhuset. Postens huvudkontor flyttades 1875 till Mariehamn och den funktionen i Eckerö upphörde helt. I stället inrättades en postexpedition i Eckerö Post & Tullhus 1876. Tullkammaren med tullförvaltaren uppfyllde då fortfarande sin del i huset, länsmannen hade flyttat in i postmästarens bostad och rummen för resande användes då gods och passagerare ännu passerade mellan Finland och Sverige denna väg.
En telegrafstation med bostad för telegrafföreståndaren inrättades i huset 1882. Telegrafen fanns kvar till 1900. Den siste tullförvaltaren som tillträtt 1897 bodde kvar i tjänstebostaden till sin död 1922 och siste postexpeditören huserade i sin bostadsdel från 1899 till 1935.
Under första världskriget var ryska soldater stationerade och bosatta i Eckerö Post & Tullhus under kortare perioder. 1918 blev byggnaderna belägrade av tyska soldater.
För att skydda Åland mot invasion under andra världskriget inkvarterades finska soldater i Eckerö Post & Tullhus.
I slutet av 1950-talet renoverades anläggningen och byggdes om för att användas som semesterhem för anställda vid posten och tullen. Kafé och keramikverkstad/butik tillkom i den norra flygeln under 1980-talet.
Fastigheten tillhör sedan 1994 landskapet Åland och förvaltas av Ålands landskapsregering. Här visas sommartid utställningar med konsthantverk och design.
Eckerö Post & Tullhus är i dag en av de bäst bevarade empirebyggnaderna i Finland. Anläggningen byggnadsminnesförklarades 07.08.2018. och är därmed försedd med det högsta bevarandeskydd en byggnad kan få på Åland.