Sjökrogen på Gloskär

Med Rödhamns gästhamn i ryggen syns grannön Gloskär på andra sidan vattnet. Ön har traditionellt kallats för Krogen av ortsborna med anledning av den sjökrog som fanns där från slutet av 1750-talet till början av 1900-talet.

Sjöfararna var helt beroende av vinden för att kunna ta sig fram över havet och vid dålig väderlek kunde de ibland bli liggandes i en hamn längs farleden upp till flera veckor innan vädret blev gynnsammare. Ombord på båtarna kunde det bli svårt att hushålla med maten för längre uppehåll, speciellt om det transporterades kreatur ombord och fodret tog slut. Passagerare från högre samhällsklasser hade även högre krav på inkvartering och förtäring under resorna och övernattade gärna då på ett gästgiveri, det vill säga en krog som gästgiverier ofta kallades förr. Det serverades starka drycker på krogarna men innehavarna var även skyldiga att hålla de resande med rum och se till att det fanns foder till kreaturen.

Krogen på Gloskär omnämns första gången i arkivmaterial 1757 vilket är ganska sent med tanke på platsens betydelse som hamn genom tiderna. En sannolik orsak till att krogen inte omnämns tidigare i det bevarade källmaterialet är de förödande bränderna 1697 och 1827 och krigen 1714-1721, 1742-1744 och 1808-1809 där samtliga har orsakat luckor i arkivmaterialet. Det bör ha funnits ett nät av gästgiverier, krogar och sjökrogar längs hela postvägen över Åland och längs med farlederna genom skärgården. Av de farledsbundna krogplatserna som är kända ligger den västligaste på Signilskär och den östligaste på Kökar Hamnö, samt två på Föglö vid Flisö och Prästlandet.

Den första krögaren på Rödhamns sjökrog hette Eric Lindström. Han arrenderade Gloskär med omgivande kronoholmar i 25 år och fick även rätt att bedriva fiske på tillhörande vatten. Enligt arrendekontraktet skulle han själv uppföra de byggnader som behövdes för krogens verksamhet. Krogen skulle förse sjöfarande med husmanskost, vin och måltidsdricka. Gästerna skulle ”hafva tillgång till tarfelig mat och dukat bord”, och säng med tvenne lakan och täcke. Krögaren skulle också skaffa fram foder åt medföljande kreatur.

Krogens läge var ypperligt och verksamheten ter sig varit lönsam. År 1791 fanns ett femtontal större och mindre byggnader på ön. Öarna var då, liksom långt in på 1900-talet, nästan trädlösa och kraftigt nerbetade av får och den nötboskap som fanns där ute.

En period under 1820- och 1830-talet bodde två familjer med tjänstefolk på Gloskär. Dessutom fanns det lotsar på den nyinrättade lotsplatsen på grannön Långö. Johan Fogelström arrenderade krogen ända från 1840 till 1873. Han byggde ett nytt boningshus på Krögars som stod kvar ända fram till 1950-talet när det revs. År 1873 fick Johan sin grav i havet när han på hemväg från Mariehamn kantrade med båten i Nåtö ström.

Den sista krögaren på Rödhamn blev Fredrik Herman Ekholm (född 1864). År 1866 antecknades det i dåvarande krögarens arrendekontrakt att ”spirituosa” (spritdrycker) inte längre fick serveras, däremot mat, öl och kaffe. År 1915 togs även ölrättigheterna bort. Familjen Ekholm fick också klara sig utan dräng och piga, och skötte ensamma den tynande rörelsen. I slutet av 1890-talet upphörde krogrörelsen då gästerna blivit färre och segelskutorna antal som passerade Rödhamn minskade efter första världskriget. Familjen övergick gradvis till att leva av fiske när gästerna uteblev. Gästgiveriet pågick fram tills att krögaren Ekholm omkom 1930 då han gick ner sig i isen på väg från Rödhamn till fasta Lemland.