Jettböle boplatsområde

År 1905 upptäcktes Jettböleboplatsen (Jo 14.1), en boplats från stenåldern.Tidigare hade det inte hittats några bevis för att människor befunnit sig på Åland under stenåldern och den allmänna uppfattningen var därför att människor inte funnits på öarna under den här tidsperioden.  Upptäckten av Jettböleboplatsen kom alltså att bli det allra första beviset för stenåldersbosättningar på Åland.

Den som först uppmärksammade boplatsen var backstugusittaren Karl Johan Karlsson, han reagerade på att det i ett intilliggande sandtag dök upp märkliga krukbitar och ben. Karl Johan visste inte att fynden kom från just stenåldern men han förstod att detta måste vara något förhistoriskt och kanske ett värdefullt material för forskningen om Ålands forntid. För att få stopp på den pågående sandtäkten kontaktade han arkeologen Björn Cederhvarf. Cederhvarf kunde snabbt konstatera att man här hade att göra med de första fynden efter stenålder på Åland och han satte genast stopp för sandtaget.

Utgrävningen

Redan i slutet av sommaren 1905 startar Cederhvarf en utgrävning i Jettböle som kom att pågå mellan 1905-1906 samt under 1908 och 1911. Enorma mängder fynd grävs upp på platsen. Många av fynden som grävs upp är karaktäristiska för stenåldersboplatser, man finner yxor, keramik och ben från fisk, säl och däggdjur. Ett av de mest spektakulära fynden görs 1906, då hittas flera fragment av så kallade leridoler. Leridolerna är små brända lerfigurer smyckade med geometriska mönster. Fynden är sensationella, aldrig tidigare har det hittats människoliknande lerfigurer från stenåldern i Skandinavien.  Totalt hittar man fragment till vad som beräknas vara ca 60 olika figurer. Idag har liknande figurer hittats på stenåldersboplatser i Sverige, bland annat på stenåldersboplatsen Tråsättra i Österåker. Ett annat fynd som väckte särskilt intresse hos Cederhvarf var ett antal människoben som hittas i ett avfallslager. Eftersom benen inte tycktes var nedlagda i gravar uppstod spekulationer om kannibalism. Dessa tolkningar har senare ifrågasatts och frågan om eventuell kannibalism kvarstår än idag.

På stenåldersboplatser är det vanligt att finna rikligt med keramik. Stilen, formen och dekorationen på kärlen förändras över tid och därför kan keramiken vara ett hjälpmedel för att datera boplatser. Under utgrävningen i Jettböle konstaterades det att keramiken såg olika ut på olika delar av boplatsen. Högre upp på boplatsen var keramiken av äldre karaktär och längre ned närmare vattnet var den yngre. Utifrån detta kunde det konstateras att olika delar av boplatsen varit i bruk under olika tidsperioder.

Nya analyser

Jettböle undersöktes på nytt under år 1999-2000. Nya schakt togs då upp i anslutning till Cederhvarfs gamla.

Benmaterialet från Jettböle har analyserats av Jan Storå, Professor i osteologi vid Stockholms universitet. Jan Storå är osteolog alltså expert på benmaterial. Han har konstaterat att människorna som levde i Jettböle har jagats flera olika sälarter, vikare, grönlandssäl och gråsäl. Osteologen Kristiina Mannermaa, biträdande professor vid Helsingfors universitet, har studerat den stora mängd fågelben som hittats på platsen och konstaterat att ejder och svärta är vanligast.  Förmodligen var fisk den viktigaste födan för människorna som levde i Jettböle under stenåldern, men eftersom fiskben är små och svårupptäckta syns de inte lika tydligt i fyndmaterialet. 

Det har även gjorts nya analyser på de ben som hittats i avfallslagren i Jettböle. På flera av benen har det hittats skär och brytspår. Dessa spår kan ha uppstått vid styckning och skulle kunna stödja Cederharfvs tidigare tolkning om kannibalism. En annan möjlighet är att spåren uppkommit vid styckning som utförts i samband med begravningsceremonier. Frågan om kannibalism i Jettböle fortsätter vara en olöst gåta!

Läs mer

Om du vill läsa mer om upptäckten och utgrävningen av Jettböleboplatsen 1905 så finner du mer information i publikationen Gentlemannen och lergudarna som finns att köpa i museets butik.

Under 2021 ställdes delar av Jettbölematerialet ut i utställningen Jettböle – stenålder i förändring på Ålands kulturhistoriska museum. Utställningen fokuserade på att förmedla den forskning som gjorts på Jettbölematerialet och var ett samarbete mellan arkeologiska samlingen, Ålands kulturhistoriska museum och forskarna Jan Storå och Jenni Lucenius. Informationen som förmedlades i utställningen sammanfattades senare till en artikel Nya forskningsrön om Jettböle – information knuten till en specialutställning i Ålands kulturhistoriska museum 2021 som finns att läsa i Åländsk odling 2021. Du hittar Åländsk odlings alla utgåvor på Mariehamns stadsbibliotek. Böckerna finns även att låna som e-bok.