Ragnar Ekelund

Ragnar Ekelund inspirerades av konstens klassiker så som Cézanne, Gauguin och Munch. År 1918 blev Ekelund medlem av November­­gruppen som var expressionismens främsta företrädare i Finland. Sin internationella syn utvecklade han under vistelser utomlands, bl.a. gjorde han år 1920 en lång resa till Paris och städerna i Loire-dalen. År 1956 var han en av de grundande medlemmarna i utställningsgruppen Prisma, med syfte att opponera sig mot en snäv nationalisering av konsten.

Även om Ragnar Ekelunds konst är föreställande kan den sägas ha konstruktivismen och kubismen som utgångspunkt. Den är aldrig radikal eller revolutionär utan tidlöst allmängiltig. I sin bildkonst eftersträvar han ständigt samma grundtanke, nämligen att skapa en harmonisk helhet mellan färg och form. I början av 1920-talet finner han sitt slutgiltiga formspråk: människotomma, statiska landskap gärna med vatten, i vilket klara geometriska former speglar sig i en ibland svårgripbar formlek. Sin kolorit tonade han ned och utvecklades i en lyrisk, meditativ riktning, som kännetecknas av ljusa, varma färger och kraftiga valörskiftningar.