Arkitekt Sonck

Lars Sonck, född den 10 augusti 1870 i Kelviå i Finland, död den 14 mars 1956 i Helsingfors, var yngsta barnet i en prästfamilj. Han växte upp i Finström på Åland, där hans pappa var kyrkoherde. Han betraktade Åland som sin hembygd hela sitt liv och låg bakom ritningarna till ett stort antal byggnader på Åland, bland annat Tullpackhuset i Västerhamn, Mariehamns kyrka, Mariehamns stadshus, Navigationsskolan, Begravningskapellet och ett antal byggnader tillhörande Mariehamns badanstalt.

Vid 16 års ålder kom Sonck till realskolan i Åbo och omedelbart efter det tog han byggmästarexamen vid industriskolan i Åbo. Efter det sökte han till Polytekniska institutet i Helsingfors. Efter att i åtta år ha studerat byggnadsteknik och byggnadskonst utexaminerades han som färdig arkitekt 1894. Vid 23 års ålder, innan han hade avslutat sina studier, vann hans förslag i tävlingen om en ny kyrka i Åbo, Mikaelskyrkan. Kyrkan stod färdig först 1905 och vid det laget hade han bearbetat sina ursprungliga ritningar med motiv ur det inhemska växt- och djurriket.


Under 1800-talets sista år var Sonck väldigt produktiv. Uppdragen kom till en början från olika landsortsstäder, men mot slutet av 1890-talet började han få beställningar även från landets ledande politiska, ekonomiska och kulturella kretsar. När han sedan vann tävlingen om Tammerfors nya lutherska kyrka, Johanneskyrkan (sedermera Domkyrkan) år 1900, befäste han sin ställning som Finlands mest kända arkitekt. När kyrkan stod klar 1907 väckte den uppseende även internationellt och den är en av de viktigaste byggnaderna inom den nordiska arkitekturen under denna period.

Under andra hälften av 1900-talet blev Soncks livsverk föremål för förnyat intresse både inom forskningen och bland utövande arkitekter. Han ritade inte bara byggnader utan han var också en aktiv stadsplanerare och hans inlägg gav viktiga impulser till en förnyelse av den finska stadsplaneringen. Inom stadsplaneringen försköts hans intresse från stadskärnan till de så kallade villastäderna, som erbjöd en lugn och naturnära miljö för medelklassens familjeliv.

Soncks arkitektverksamhet nådde sin höjdpunkt mellan 1900-talets första år och början av 1910-talet, då han bland annat planerade företags- och finansvärldens byggnadsinvesteringar i Helsingfors. En annan tyngdpunkt i hans verksamhet utgjordes av kyrkor. Han hade ju inlett sin bana som kyrkoarkitekt och fortsatte att segra i tävlingar om flera kyrkor, bland annat Berghälls kyrka i Helsingfors. Andra välkända arbeten han utförde under 1900-talets första årtionden var Jean Sibelius hem Ainola år 1904 och Gullranda i Nådendal år 1917, numera sommarresidens för republikens president.

Sonck klarade sig bra ännu på 1920-talet i kraft av sitt rykte och sitt etablerade nätverk av uppdragsgivare, men i slutet av 1920- och början av 1930-talet då både de ekonomiska och arkitektoniska villkoren förändrades, saktade hans karriär in. Den stil han representerade inom arkitekturen ansågs otidsenlig. Han förlorade även sin betydande förmögenhet under den ekonomiska depressionen.

Sonck fick professors titel 1921 och 1930 blev han den förste som fick äran att kallas till hedersmedlem av Finlands arkitektförbund.