Bomarsund

Folksamling vid en av kanonerna i Bomarsund, Sund. Den största militära anläggning som någonsin uppförts på Åland var Bomarsunds fästning. Efter kriget mellan Sverige och Ryssland 1808–1809 tvingades Sverige vid fredsslutet ge upp Finland och Åland. Under den svenska tiden från 1100-talet låg Åland i ett svenskt innanhav, men efter freden 1809 blev Åland det ryska imperiets yttersta utpost mot väster. Planeringen av fästningen inleddes redan 1812 och 1830 påbörjades det egentliga uppförandet. I Bomarsund levde och verkade över 2 000 ryska militärer, fästningsarbetare och straffångar. Fästningsarbetarna plågades ofta av epidemier och många dog. Ett helt samhälle växte upp i området. Ortsbefolkningen sålde varor och tjänster till garnisonen och än i dag lever enstaka ryska ord kvar i språket. Maträtter som Sundspirogen tillreds alltjämt av Sundsborna. Krimkriget 1853–56 ledde till att den engelska flottan seglade in i Östersjön och angrep mål längs den finska kusten. Det mest lockande målet var Bomarsunds fästning och i augusti 1854 landsteg 12 000 engelska och franska soldater. Samtidigt närmade sig ett fyrtiotal ångdrivna krigsfartyg söderifrån medan försvaret var byggt för anfall av segelfartyg från norr. Den 13 augusti gick soldaterna till anfall samtidigt som krigsfartygen utsatte fästningen för en massiv kanoneld och den 16 augusti kapitulerade kommendanten Bodisco. Bomarsund blev aldrig färdigbyggd och ett par veckor senare sprängdes fästningen av segrarna. Vid freden i Paris 1856 drev Sverige igenom en internationell konvention som förbjöd ryssarna att befästa Åland. Sedan dess är Åland ett demilitariserat område och åländska män har ingen värnplikt. Ryska tiden varade fram till Finlands självständighet 1917.