Konfekt

Vid större dop, bröllop och begravningar gavs konfekt åt gästerna. Sedvänjan omnämns på Åland redan i slutet av 1800-talet då det berättas att fina begravningskarameller delades ut i samband med prosten von Knorrings begravning. När byggmästare Hugo Eriksson gifte sig på 1920-talet i Svartsmara i Finström gav man också konfekt åt alla gäster Det var vanligt att föräldrarna tog hem konfekten till barnen som inte alltid fick närvara vid de stora festerna.

Konfekten som delades ut vid glädjehögtider var vackert utsmyckad med granna papper, tyllrosetter och glansbilder som den på bilden. De var ungefär 10 cm långa. Begravningskaramellerna hade papper i svart eller vitt. På omslaget fanns ofta fastklistrat en liten tryckt vers med innehåll anpassat till högtiden På bröllopskaramellerna kunde man få läsa följande ömma men också förpliktigande ord inför det kommande äktenskapet:

"Låt deras hjärtan länge klappa än
för hemmets lycka och för kärleken "

"Är lifvet rikt på fröjd, det strider ock oss bär;
men medlaren i dem en trofast kärlek är,"

"I medgång ödmjuk var, i motgång aldrig klaga
din sällhet och din pligt är att älska och fördraga ."

Själva innehållet blev ofta en besvikelse för den som inte kunde nöja sig med att bara titta på omslaget. Den lilla stommen i den eleganta förpackningen bestod av socker utblandat med krita eller potatismjöl. "När man satt den i munnen så mjöla den sönder till ingenting. Men man var inte så kräsen på den tiden, det fanns inte så mycket av sånt där”.
Svea Sundberg som jobbade som expedit 1935-1936 i Mariehamn berättar att karamellerna på den tiden kom i stora vita papplådor från riket. Eventuellt från Fazer. På 1910-talet kunde man köpa Selma Nordlins egenhändigt tillverkade högtidskonfekt i Mariehamn. Och på 1930-talet såldes högtidskonfekt allmänt i mariehamnsaffärerna; Ålands Kemikaliehandel, Mathias Erikssons affär samt i Mariehamns kaffehandel. Redan mot slutet av 1930-talet slutade man dela ut konfekt vid livets högtider. Från Markoff-Hirns i Godby