Bröd

På Åland finns det bevis på användning av spannmål redan på stenåldern. De olika sädesslagen användes länge till grötliknande maträtter och jästa drycker, medans brödet, som vi kanske närmast relaterar spannmål med, började bakas först under järnåldern. Då var bröd en exklusiv färskvara. Själva kunskapen och tekniken om brödbakning kom till de nordliga breddgraderna från den militära brödbakningen i romarriket och introducerades av soldater som varit i romersk legotjänst.

Bröd från förhistorian bevaras endast om det helt förkolnat, det vill säga bränts, annars förmultnar det. Halvan av ett runt tillplattat brödstycke från yngre järnåldern hittades 1986 i den rika och med tre resta bautastenar markerade gravhög där resterna ses idag uppe på stenklippan direkt söder om Godby vägskäl på sundsvägen. Där hittades även ben av katt, hund och häst samt sju björnklor som tyder på att den gravlagde begravts insvept i en björnfäll. 

I norden var bröd populärt som gravgåva under merovingertid, främst 600-800 e.kr. Gravbrödet från Godby har dock lagts ner under andra halvan av vikingatiden, 900-950 e.kr, när traditionen redan var på väg att försvinna. Bröd som hittas i brandgravar tolkas som en ceremonell gravgåva och de är i många fall delade men kniv redan vid gravläggningen.