Önningebykolonisterna

På 1870- och 1880-talen uppstod en helt ny typ av måleri: frilufts- eller plein-air-måleriet. Konstnärerna begav sig ut från ateljéerna för att måla i det fria. Det komponerade ideallandskapet förbyttes i realistiska avbildningar av naturen, där man lade särskild vikt vid att förmedla ljusets skiftningar. Detta underlättades av att helt nya typer av färgpigment och kulörer hade kommit till.

Många konstnärer samlades i kolonier för att tillsammans arbeta och inspireras. Den mest kända nordiska kolonin fanns i den danska byn Skagen. En motsvarighet i Finland var Önningebykolonin, som grundades 1886 av Victor Westerholm, (1860-1919) från Åbo. År 1884 köpte han ett sommarställe vid Lemströms kanal och lockade sina konstnärsvänner till Åland för att måla. Bland annat J.A.G Acke, Hanna Rönnberg, Elin Danielsson-Gambogi, Edward Westman och Elias Muukka vistades i Önningeby.

Önningebykolonisterna valde naturmotiv och skildrade gärna böndernas arbete och människan i kulturlandskapet. De hade ett visst inflytande på den lokala konsten, men de flesta ålänningar hade föga förståelse för konstnärernas motivval och arbetssätt. Önningebykolonin upphörde i och med första världskriget och Westerholms död.