Nils Byman

Nils Byman (1906–1996) föddes i Tavastehus och kom till Åland i början på 1930-talet för att inleda sin tjänst som gymnastiklärare vid Ålands lyceum. Han lär dock alltid ha haft ett konstintresse som började spira på allvar under 1940-talet.

Byman betraktas som en förgrundsgestalt för det åländska konstlivet under en stor del av 1900-talet; lika vital och dedikerad i sitt eget konstnärskap som i sitt arbete för att främja och utveckla konstlivet på Åland. Med sin outtröttliga entusiasm för konst var han den drivande kraften bakom instiftandet av både Ålands konstförening som grundades 1953 och Ålands konstmuseum tio år senare. 

Bymans konstnärskap genomsyras av det åländska landskapet. Han var en hängiven seglare och skärgården blev ett av hans käraste motiv. Tidvis ägnade han sig även åt bland annat människostudier och träsnitt. Hans måleri utvecklades över tid från 1940-talets återhållsamma kolorit  och strama utförande mot en allt större expressivitet i ljusare färgskala. Kubistiska inslag var inte ovanliga och utförandet i många av hans verk vittnar om att han hade öga för hur ljuset faller och speglas. Hans konst präglas av en autodidakts öppenhet inför nya influenser såväl som ett självsäkert och känsligt handlag. Med en rykande cigarett ständigt hängande i mungipan som en liknelse för sin glödande hängivenhet till den åländska konsten, fick denna konstens gourmand aldrig nog.